Badmästaren som blev elektriker

Badmästaren Sylvia Chamoun skolade om sig till elektriker efter en otäck olycka i simhallen. Nu jobbar hon med allt från fiber och ­fastighetsautomation till installation och service – och hon stormtrivs.

– Jag älskar mitt jobb och har hamnat helt rätt, säger Sylvia Chamoun, elektriker på Midroc Electro i Jönköping.

Elinstallatören träffar henne på bostadsprojektet Solsidan vid Vätterns strand. Just i dag hjälper hon några kolleger att plocka ner vägguttag som råkat få fel brandklass.

Annars tillbringar hon sedan några veckor tillbaka arbetsdagarna på avloppsreningsverket Simsholmen. Till uppgifterna hör att installera styr- och reglerteknik i intagningsdelen där avloppet tas emot. Ingen väldoftande miljö kanske, men Sylvia är nöjd.

– Det gäller att visa framfötterna och börja i skiten, skämtar hon.

Hon berättar att hon själv sökte sig till projektet så fort hon fick syn på ritningarna på Midrocs kontor.

– Jag sa direkt ”Titta, här finns motorer, bassänger, givare och lite kemi. Kul! Det vill jag jobba med". Och då fick jag ju det, säger hon.

Samma entusiasm lyser igenom när hon berättar om alla andra projekt hon jobbat med sedan hon började på Midroc för tre år sedan.

Men vägen till elektrikeryrket har varit lång för Sylvia Chamoun. Att välja ellinjen fanns inte på kartan när hon sökte till gymnasiet runt 1990. I stället gick hon i storasysterns fotspår och utbildade sig till badmästare och livräddare. Sedan jobbade hon några år på badhus i Laholm, Halmstad och till sist i Södertälje.

Men en sommardag 1996 inträffade en allvarlig olycka, som fick henne att lämna yrket för gott. En tioårig pojke klättrade upp till femmeterstrampolinen, men istället för att hoppa i vattnet slank han igenom skyddsräcket och störtade handlöst ner i kakelgolvet.

Sylvia glömmer aldrig synen hon möttes av när hon rusade fram till den livlösa pojken. Han hade andningsstopp, hjärtstopp och blödde från en spricka i huvudet. Sylvia kopplade på autopiloten och gjorde precis som hon lärt sig på livräddningsutbildningen.

– Efteråt sa läkarna att jag gjorde allt rätt när jag fick i gång andningen och hjärtat och kylde blödningen. Pojken klarade sig tack och lov, men jag kände att jag var färdig som badmästare, berättar hon.

Nu följde en period när Sylvia var lite vilsen i yrkeslivet. Hon testade en rad olika jobb. På

restaurang, i affär, inom träindustrin och i reklambranschen. Hon läste på Komvux och kom in på Ingenjörshögskolan, men hoppade av efter någon termin. Inget kändes rätt.

– Till sist satte jag mig ner och rannsakade vad JAG egentligen ville syssla med. Inte vad andra tyckte att jag borde göra, säger hon.

Då stod valet mellan två yrken: trädgårdsmästare eller elektriker. Trädgårdsskötsel hade länge varit ett stort intresse. Men hon ville låta växterna förbli en hobby, så det fick bli elektriker.

– Jag insåg att yrket skulle passa mig perfekt. Jag gillar problemlösning och är noggrann, lugn och metodisk, säger hon.

Hon tog CSN-lån och läste på ett år in elkurserna på Lernia. Hösten 2010 fick hon jobb på Caverion i Jönköping.

Arbetet var roligt, men timingen olycklig. Redan efter något halvår blev det neddragningar, och Sylvia blev av med jobbet. Hon gick arbetslös en kortare tid, och passade på att läsa ytterligare en kurs på Lernia. Den här gången i fastighetsautomation.

Efter det fick hon ett påhugg på en mindre elfirma, men ville verkligen ha ett fast jobb. Så hon skrev ”problem är till för att lösas” högst på sitt CV och åkte runt till intressanta företag.

– Jag bad att få tala med avdelningschefen, räckte fram handen och sa ”Hej! Sylvia heter jag, och här är mitt cv”, berättar hon.

På Midroc fick hon beskedet att det inte fanns några lediga tjänster för tillfället. Men Sylvia hade gjort sin research och kontrade snabbt.

– Jag sa att ni har ju ett kommunavtal med mycket service, och då behöver du en kvinnlig elektriker att skicka till äldreboendet.

Hon gjorde uppenbarligen ett gott intryck, för strax därefter var anställningskontraktet underskrivet. Den 18 mars 2014 gjorde hon sin första arbetsdag på Midroc.

Och visst har hon servat ett och annat äldreboende sedan dess. Men hon har gjort allt möjligt annat också. Från installationer i kontorslandskap till att svetsa fiber i industrin och leda ett projekt i ett vattentorn där motorer, apparater, givare och mätarskåp skulle kopplas in. Hon gillar även uppdraget på avloppsreningsverket, ett partneringprojekt med NCC.

– Det är jätteroligt. Alla discipliner hjälps åt, och jag får fundera på hur jag kan underlätta jobbet för snickaren till exempel, säger hon.

Nu brinner Sylvia Chamoun lite extra för styr och regler och fastighetsautomation.

– Därför är jag superglad över att Midroc ska satsa mer på fastighetsautomation här i Jönköping. Då får jag glädje av att jag pluggade extra, säger hon.

Några elprojekt på hemmaplan har det också blivit. Hon har energieffektiviserat villan och halverat elnotan. Framför allt genom att installera en luftvärmepump. De flesta armaturer är numera LED, några har fått dimmer och så har hon fixat värme och belysning på altanen.

– Annars har det inte blivit så mycket installerat därhemma. Du vet väl hur det är med skomakarens barn och elektrikerns hus? skojar hon.

Det hörs att du trivs jättebra som elektriker. Finns det inte något som är lite negativt?

– Njae. Det skulle vara att det kan vara svårt att få tag på lagom stora kläder när man är 154 cm lång. Byxorna får jag upplagda, men jackan sitter inte alltid som den ska. Fast kolleger som är långa kan ju ha samma problem fast tvärtom, säger hon.